Före trias: trias dinosaurier
Tidsåldrarna i ordning
Äldre trias eller Undre trias , regionalt i Europa kallat Buntsandstein. Sverige [ redigera redigera wikitext ] Från Äldre trias och Mellersta trias finns kända lagerföljder i Sverige endast på stort djup i Skåne, vilka har blivit undersökta via borrhål. Dessa lagerföljder avsattes i ett varmt halvökenklimat. Under Yngre trias , i synnerhet under den sista åldern Rät , blev klimatet fuktigt subtropiskt. Från denna tidsålder finns Skånes stenkolsförande formation , som är ytligt belägen i sydvästra Skåne och stratigrafiskt känd som Höganäsformationen. Denna superkontinent sträckte sig från pol till pol och hade formen av ett C, och hade därmed lika långa delar söder och norr om ekvatorn. Pangea omringades av Panthalassa , ett hav lika stort som alla jordens nuvarande hav tillsammans. Pangea var inte den första superkontinenten i jordens historia, utan en i raden av kontinentansamlingar. Fåglar fanns inte ännu, utan luften dominerades av tidiga flygödlor.
Före trias:
Geologiska tidskalan
Redaktör Cecilia Aarnio. Efter Mikko Turunens artikel Geologia ja aika. Uppdaterad av Anna Johnson, mars Långsamma och snabba förändringar Jordklotet genomgår ständig förändring. Vinden, det rinnande vattnet, isens rörelser samt nederbörd omformar jordytan genom att nöta underlaget och transportera bort material. Erosionskrafter sönderdelar berggrunden i allt finare fragment, bergsblock finfördelas till grus och sand som i sin tur finfördelas till silt och ler. På en del ställen är erosionen intensivare än på andra ställen. Landskap som exempelvis är täckta med inlandsis omarbetas i de flesta fall fullkomligt. Ismassorna förmår nöta bort stora, i bland tiotals meter tjocka, delar av underliggande berggrund samt förmår även förflytta gamla jordartstäcken och sedimentlager helt och hållet till andra platser. Även havsbottnen förändras med tiden. Ny oceanbotten bildas ideligen vid oceanernas mittryggar där litosfärplattorna driver isär från varandra.
Trias period
Inga produkter i varukorgen. Geologiska tidskalan Geologiska tidskalan startar vid jordens bildande för drygt 4,5 miljarder år sedan och slutar vid nutid. Jordens historia delas in fyra Eoner som därefter delas in i eror, perioder och epoker. Tidskalan Stratigrafi Stratigrafi är namnet på läran om lagerföljder. Stratigrafin beskriver jordens skorpa såsom berg och jord i enheter som benämns strata. Strata beskrivs och klassificeras efter innehåll och kännetecken. Litostratigrafi, biostratigrafi och kronstratigrafi. Dess primära mål är att definiera exakt globala enheter system, serier och stadier i det internationella kronostratigrafiska diagrammet som i sin tur är grunden för enheterna perioder, epoker och ålder i den internationella geologiska tidsskalan. Geologiska tidskalans indelning Eon Eon är den största storheten av jorden åldersindelning. Jordens historia är indelad i 4 eoner. De 3 första eonerna Hadeikum, Arkeikum och Proterozoikum tillsammans kallas populärt för prekambrium.
Se även Geologisk tidsskala. En geologisk tidsskala är en sammanställning av den tid som har förflutit sedan jorden skapades fram tills idag. Tiden är indelad i namngivna perioder som är definierade av arbetsgrupper inom Internationella stratigrafiska kommissionen , en internationell kommission som lyder under International Union of Geological Sciences IUGS. Definitionen av dessa tidsenheter görs med hjälp av olika metoder, såsom biostratigrafi och radiometriska dateringsmetoder inom geokronologin , där man kan få fram absoluta åldrar på olika bergarter. De tidigaste försöken att indela jordens historia resulterade i ett system av fyra perioder: Primär, sekundär, tertiär och kvartär. De två första av dessa begrepp har sedan länge försvunnit ur geologin och ersatts av erorna paleozoikum och mesozoikum. Tertiär levde kvar under hela talet, men är nu ersatt av paleogen och neogen. Endast kvartär -tiden kvarstår som period i den nuvarande officiella uppdelning från Internationella stratigrafiska kommissionen som en kvarlevande rest av det tidiga systemet.