Situerat lärande vygotskij: sociokulturellt perspektiv skolverket
Vygotskij och det kollegiala lärandet
Situerat lärande lägger fokus på lärlingsskap och relationen mellan novis och expert, processen från lärling till mästare, och hur nybörjare införlivas i en gemenskap genom lärande, en så kallad praxisgemenskap. Ursprung [ redigera redigera wikitext ] Socialantropologen Jean Lave , och systemvetaren Etienne Wengers bok Situated Learning från är ett centralt verk [1] och bygger på Jean Laves tidigare studier. I sina studier kunde hon visa att människor som gjorde matinköp kunde göra korrekta matematiska beräkningar i affären för att jämföra priser, men klarade inte av tillämpa dessa kunskaper i samma utsträckning vid formella matematiska prov med liknande beräkningar. Inom pedagogik tolkas ofta lärande i positiva termer, men situerat lärande gör gällande att lärande sker i alla typer av sammanhang. Därför kan maffiagrupper , fördomar och datahackare vara lika intressanta att studera som manifesteringar av situerat lärande, som handläggare på statliga myndigheter eller yrkesprogram på gymnasiet.
Sociokulturellt perspektiv vygotskij
Grundtanken i ett sociokulturellt perspektiv är samspelet mellan en grupp människor och individen Säljö, s. Det sker i ett komplicerat växelspel med kulturella skillnader sinsemellan och den mer kompetente leder den mindre kompetente. Vygotskij intresserade sig för barnets inlärningspotential, alltså vad barnet kan prestera under ledning av vuxna eller kamrater. Enligt Vygotskij äger en individs utveckling rum på två nivåer: först en biologisk ökad varseblivningsförmåga, fysisk kontroll, delta och samspela med världen och sedan en sociokulturell kommunikativ och social förmåga. Den sker i ett växelspel i form av den de biologiska förutsättningarna samt behovet av kontakt och samspel med andra människor. Vygotskij menade att människan kan befinna sig i två olika utvecklingszoner. I den aktuella utvecklingszonen befinner sig människan när hon klarar av att använda redskap och lösa problem på egen hand. Med begreppet utvecklingszon betonas potentialen i förståelsen, inte den förvärvade kompetensen.
Nätbaserad Lärare
Lev S. Vygotskij , ansedd som upphovsman till ett sociokulturellt perspektiv, försökte beskriva människans lärprocesser och utgick ifrån att lärandet startar som en social aktivitet då barnet lever i den intellektuella miljö där de växer upp. Processen kallar Vygotskij för internalisering. Enligt Vygotskij var lärande och utveckling två skilda processer som var tätt sammanvävda på ett komplext sätt. Lärande är en extern process som följer efter utvecklingen. Lärande och utveckling är simultana och sammanfallande processer Lärande och utveckling är inbördes olika processer som hänger samman och inverkar på varandra. Vygotskij står också för en fjärde position: att lärande medför utveckling, och en rad utvecklingsprocesser skulle vara omöjliga utan lärande. Begreppet förklarar samverkan mellan människor och de kulturella redskap artefakter som människor använder för att förstå och agera i omvärlden. Vi står nämligen inte i direkt, omedelbar kontakt med omvärlden; vi hanterar den med hjälp av medierande metoder vilka utgör kulturella redskap av olika slag" [1] Mediering innebär således att människan samspelar med externa redskap när hon agerar och varseblir omvärlden Daniels, , s 13ff.
Sociokulturellt perspektiv på lärande
Det är den grundtesen jag försöker hålla mig till i min undervisning. Men hur går lärarens lärande till? Har alla ett socialt sammanhang där lärande sker? Har alla en plats och tid att träffa andra för att åstadkomma ett lärande? Jag skulle inte tro det. Man kan också fråga sig i hur hög grad man känner sig som en lärande individ jämfört med i hur hög grad man känner sig som yrkesmänniska, förälder, socialarbetare, löntagare, kollega, ämnesspecialist, etc. Alla har vi våra olika fokus, vilka också förändras under olika faser i livet. Vi lärare möts på jobbet med alla våra olika fokus och detta kan innebära olika problem. Vi kan hamna i konflikt med varandra då vi inte förstår hur man kan ha ett annat fokus än det just man själv har. Vi kan också hamna i ett tillstånd av stagnation, alltså att vi ser till att hitta ett sätt att interagera som är smärtfritt. Detta innebär tyvärr också att inget lärande kan ske. Nu låter det som att allt lärande sker genom konflikt, men det menar jag inte.