Autism fantasivärld: asperger ljudkänslighet
Autism känslor
Jag är mycket sällan i den verklighet som de allra flesta verkar leva i. Den verkligheten är förmodligen för hemsk för att jag ska kunna acceptera den och mitt drömmande får därmed fritt spelrum. Dels har jag en fantasivärld som jag relativt sällan besöker som består av fantastisk natur i lite smågrälla färger, ett gult slott med tinnar och torn samt en livs levande enhörning. Detta ställe är dock lite svårbesökt i det vardagliga livet men om det är något som går helt på tok så kan jag slungas in här. Allt är bara underbart där inne, till och med molnen har glada miner. Mitt "happy place" som jag brukar kalla det! Kan ha svårt att komma dit ibland då jag enkom fastnar mellan verklighet och dröm. Det hackar fram och tillbaka vilket ibland leder till funderingar kring hur galen jag egentligen är Har dock lärt mig acceptera denna övergång allt mer den existerade ej när jag var yngre och har lärt mig att bara flyta med för att hamna i min drömvärld.
Autism fantasivärld:
Gästbloggare: Lotta fick sin autismdiagnos efter 50 år
Pappa i Västmanland frågar Jag har en 9-årig son som nyligen diagnostiserats med högfungerande autism. Då och då får vi telefonsamtal från skolan där han berättat händelser för personalen om t. Inget av detta har stämt och han har hittat på det. När jag frågar honom om varför han gör detta har han svårt att ge någon förklaring. Tror du jag har rätt eller har du en annan idé om varför han hittar på liknande saker? Han är mycket övertygande och skolpersonalen tar det alltid på stort allvar. Läste det du skrivit om varför man ljuger när man har autism. Paula svarar Jag antar att du syftar på blogginlägget där jag listat några vanliga anledningar till att någon med autism ljuger. Jag kan även tipsa dig om att jag nyligen svarade på en läsarfråga där frågeställaren undrade varför hennes autistiska barn ljuger och skyller ifrån sig. Vad gäller din son så är det så klart svårt att säga varför han ljuger och hittar på saker, men däremot kan man alltid spekulera.
Öka din självkänsla genom att förstå hur fantasier kan skydda dig (1 minuts läsning)
Publicerad: För bara några veckor sedan väckte psykologiprofessorn Michael Fitzgerald från Dublin stort rabalder genom att i sin bok The genesis of Artistic Creativity påstå att bland andra Mozart, Glenn Gould, Lewis Carrol, Bruce Chatwin och H C Andersen skulle ha lidit av en lindrig form av autism, även kallad för Aspergers syndrom. Detta har kablats ut över världen och väckt protester inte minst i Danmark, där flera H C Andersen-kännare kallat det för dumheter. Fitzgeralds tolkning av Den lilla sjöjungfrun som en autistisk persons längtan efter att få tillhöra de normalas värld avfärdar de Mylius som ren och skär gallimatias "fuldstaendig gak". Jens Andersen, den senaste i raden av H C Andersens levnadstecknare, tar även han i samma tidning fullständigt avstånd från Fitzgerald. Om Andersen är autistisk är i så fall alla genier autistiska, blir Jens Andersens ironiska slutsats. ANNONS Med tanke på alla hyllmetrar som litteraturforskarna genom åren ägnat åt spekulationer kring Andersens sexuella läggning var han homosexuell, bisexuell, asexuell, androgyn eller rent av hermafrodit som Kierkegaard skrev?
När upptäcks autism
Gästbloggare: Lotta fick sin autismdiagnos efter 50 år Posted on 1 september, Levde i 50 år utan autismdiagnos på papperet Mitt namn är Lotta, jag föddes för 51 år sedan i en liten stad i Västergötland. Numera är jag bosatt i Småland, har två barn, en hund och är omgift med en man som är som jag. Jag är otroligt kreativ och lösningsfokuserad. Trots min krokiga livslinje så är jag en positiv människa och en kämpe, och tur är väl det för livet har inte varit lätt. Fick äntligen ett svar Men så för ett år sedan så förändrades mitt liv för alltid, till det positiva! Sommaren fick jag svaret som förändrade så mycket i mitt liv. Jag kraschade och sökte hjälp på psyk. Dom gjorde en utredning och det visade sig att jag var autistisk. Det kom som en oerhörd lättnad för mig. En bekräftelse inför mig själv Efter att ha levt i hela mitt liv utan diagnos, utan stöttning och hjälp. Utan förståelse från varken familj eller vänner. Men framför allt så kände jag att jag blev accepterad och det öppnades nya dörrar.