Automatvapen historia: ak47
Automatkarbin 4 B/C/D
Röksvagt krut var tre gånger kraftigare än det tidigare svartkrutet och eldhandvapnens räckvidd ökade således med en motsvarande ökning av rekyl och högre smällar. Det röksvaga krutet gjorde också att sikten blev klarare på slagfältet. Tillsammans med andra utvecklingar som gevärsmagasin, kulsprutor och spränggranater gjorde detta att det förutvarande sättet att kriga med täta formationer inte fungerade längre. Under första världskriget var standardgeväret långt, dels för att öka räckvidden och dels för att ge en fördel i bajonettfäktning. De nya vapnen och frånvaron av svartkrutsrök gjorde att det blev svårt för kavalleri och infanteri att komma inom närstridshåll och den klassiska stormningen försvann definitivt från slagfältet. Kavalleriet nullifierades under kriget av artilleriet och kulsprutor till skillnad från infanterister kan kavallerister inte kasta sig i skydd vid beskjutning vilket eliminerade det traditionella sättet att med snabba framryckningar exploatera luckor i de fientliga linjerna stridsvagnen tog senare över den rollen.
Automatvapen historia:
Ak 5
Spela avsnitt I oktober utmanade de två små boerrepublikerna Transvaal och Oranjefristaten det stora mäktiga brittiska imperiet. Det som på förhand föreföll vara avgjort blev en mycket mer utdragen och jämn kamp än vad någon hade kunnat föreställa sig. Britterna var påtagligt dåligt förberedda för att möta en motståndare med effektiva vapen och en kreativitet som det tog tre år för britterna att komma underfund med. När freden slutligen kom hade britterna mer än man i Sydafrika och deras förluster kunde räknas till mer än 40 stupade och skadade. I detta avsnitt av Militärhistoriepodden tar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved med lyssnarna till Sydafrika i imperialismens tidevarv. Boerna som utvandrat från inte minst Holland till den brittiskdominerade kapkolonin skulle under talets första årtionden kolonisera områden norr om den brittiska kolonin och grunda två Boerrepubliker. Boerna hölls samman av viljan att få bestämma över sig själv, religiös tro och föreställningar om den vita rasens överlägsenhet över svarta människor.
Ak 4
Automatkarbin 5. Foto: Försvarsmakten Automatkarbin 5 är ett helautomatiskt vapen med vilket skytten kan skjuta antingen patronvis- eller automateld. Vapnet är konstruerat med gasuttag och vridlåsmekanism. Redan under mitten av talet påbörjades försöken för att hitta en efterträdare till AK 4. Omfattande modifieringar gjordes för att anpassa vapnet till svenska förhållanden samt att förbättra konstruktionen ytterligare. När trotjänaren AK 4 ersattes av Automatkarbin 5 var det många som välkomnade den vikbara kolven, vilket gjorde vapnet betydligt smidigare i trånga utrymmen. De dubbla gaslägena gjorde även att vapnet var mer tillförlitligt under kalla och smutsiga förhållanden. Vapnet var också delvis byggt i aluminium och vägde cirka 4,5 kilo, vilket är nästan ett helt kilo lättare än föregångaren. För att möta behov och önskemål och modernisera AK 5 genomfördes en renovering och modifiering mellan och Modifieringen bestod av ett tal större och mindre förändringar däribland: Kortare pipa Fasta riktmedel ersatta med fästskena och rödpunktsikte Sistaskottspärr Möjlighet att fästa tillbehör på handskydd, exempelvis vapenlampa, laserpekare etc.
Boerkriget – När brittiska imperiet mötte moderna vapen
Skjutvapnen revolutionerade krigföringen. Vapen Lika länge som det har funnits människor så har det funnits vapen av olika former. De forntida vapnen användes på många olika sätt. Förutom i rent krigiska syften så användes vapnen till jakt, skogsbruk, som skydd mot vilda djur samt i religiösa syften. De vanligaste vapnen under forntiden var yxor, spjut och pilbågar. Då brons och järn började användas av människorna bronset kom till Norden ca f. Svärd var däremot dyra att tillverka och var därför ofta en statussymbol som främst de rika hade råd med. Kr enkel till sin utformning. Dessa så kallade skiv- och kärnyxor bestod av ett grovhugget stycke flinta eller annan bergart och användes främst vid skinnbearbetning. Under den yngre stenåldern som inföll i Norden ca f. Kr utvecklades yxorna genom influenser från andra stenålderskulturer på den europeiska kontinenten. Under slutet av den yngre stenåldern började stenyxorna alltmer efterlikna de koppar- och bronsyxor som börjat dyka upp i Norden.