Författare anna maria: en anna maria som skrev
Författare anna maria:
Silvermedalj med Anna Maria Lenngren, Anna Maria Lenngrens gravsten vid Klara kyrka i Stockholm. Anna Maria Lenngren, född Malmstedt den 18 juni [2] i Kvarteret Ånäbben i Uppsala , död 8 mars i Stockholm , var en svensk poet. Hon var dotter till Magnus Brynolf Malmstedt , som var professor vid universitetet i Uppsala , och gifte sig med kommerserådet och tidningsredaktören Carl Peter Lenngren. Under sin fars ledning förvärvade hon en omfattande beläsenhet, särskilt inom den latinska och franska litteraturen. Efter att fyllt arton år började hon att publicera dikter i olika tidningar, främst osjälvständiga stilkopior. Hennes första mer betydande dikt blev The-Conseillen, publicerad omarbetad , i vilken hon gisslar skvallret, förtalet och struntpratet bland damerna vid tebordet. Hon översatte bland annat Odin Wolffs danska dikt En blick på grafven, vars tre sista verser blev psalm i års psalmbok , Snart döden skall det öga sluta , och som även fanns med i års psalmbok som nummer , där hon i registret presenteras som talets berömdaste svenska skaldinna.
Anna Maria Roos
Elev vid Åhlinska skolan i Sthlm ht 74—vt 77, vid H lärarinnesem där ht 79—vt 81, redaktionssekr i OoB 98— R upplevde sin barndom som disharmonisk. I romanen Marika ger hon vissa ledtrådar till sin uppväxt, men hon har samtidigt i brev uppgivit att denna innehållit betydligt mer lidande, både fysiskt och känslomässigt, än vad som framkommer i boken. R var enda flickan i familjen och därtill länge "hemmadotter". Hon bodde med sin mor till 43 års ålder och förhållandet till modern tycks ha varit komplicerat. R:s utbildning skedde till en början i hemmet, men inträdde hon som elev i Åhlinska skolan. Redan som tonåring genomgick hon Högre lärarinneseminariet, i stort sett den enda högre utbildning som ansågs lämplig för en ambitiös ung flicka. Kamrater har vittnat om R:s mångsidiga bredvidläsning och att hon "stod omgiven med en nimbus av lärdom". Rektor för seminariet var den pedagogiskt medvetne Julius Humble och lärare i modersmålet Nils Linder bd R var dock inte intresserad av undervisning som livskall och tog ingen lärartjänst efter sin examen.
Skriv ut Anna Maria Lenngren föddes i Uppsala som dotter till en latindocent vid stadens universitet. Hon fick en omfattande utbildning i hemmet och gjorde sig redan som tjugoåring känd för sin vitterhet och poetiska talang. Vid tjugotvå års ålder blev hon invald i Göteborgs Kungliga Vitterhetssamfund och kort därpå gick hon med i sällskapet Utile Dulci. Hon gifte sig med Stockholms Postens redaktör Carl Peter Lenngren, och indragen i dennes krets mötte hon bl. Hon delade dessa upplysningsmäns skeptiska syn på prästerskapet liksom deras krav på politisk jämlikhet. Från och med sitt giftermål medverkade Anna Maria Lenngren regelbundet i tidningen och bidrog till dess anseende, men hennes verkliga storhetstid som diktare inföll först under åren Kravet på anonymitet behöll hon dock och hon förblev kluven mellan sina två uppgifter som skribent och husmor. Först efter hennes död utgavs ett urval av hennes dikter i bokform. Det här är en förkortad version av artikeln om Anna Maria Lenngren.
Lenngren, Anna Maria
Utbildn i hemmet, medarb i Sthlms Posten från L:s liv, både det yttre o det inre, är i mycket okänt. Symtomatiskt är att redan hennes födelse har varit höljd i visst dunkel; först i vår tid har rätt födelseår fastställts. Själv trodde sig L vara född 55, ett år senare än i verkligheten. Visserligen var sådan okunnighet inte ovanlig i äldre tid men kan nog ändå i hennes fall tas som ett vittnesbörd om de bohemiska förhållanden som rådde i föräldrahemmet. Fadern, titulärprofessor i latin vid UU, var en i många stycken märklig man. Hans levnadsbana blev i hög grad bestämd av att han var herrnhutare. Det var en glad religiositet han bekände sig till. Trots usel ekonomi utövade han välgörenhet. Bl a höll han från skola i sitt hem, där fattiga barn fick kostnadsfri undervisning. Det bohemiska i L:s barndomshem synes ha kulminerat efter moderns död Fadem sammanlevde senare med en mer än 40 år yngre tjänarinna o fick med henne ett eller flera barn. Ett av de få kända breven från L är från 97 tr av Warburg, s 24 ff , o hon talar där med leda o indignation om den forna hemmiljön.